I'm back
Hej alla fina där ute!
Det känns så konstigt att vara här inne och skriva igen. Det har hänt så otroligt mycket i mitt liv sedan mitt sista inlägg här. Det var en konstig period,väldig turbulent och känslosam. Om att den efterlängtade graviditeten skulle kännas så här hade jag ingen aning om. Det fanns så många dagar fyllda med räddsla och ångest. Dagar jag har knappt kunnat andas för att jag har varit så ångestfylld. Tankar om att den graviditeten också ska gå åt skogen kom smygande så fort jag börjande känna någon typ av glädje över min växande mage. Jag vågade inte bli glad! Jag vågade inte tro på att vi ska bli föräldrar! Jag lät mig inte planera inför framtiden med ett barn,för att tänk om...tänk om nästa gång vi är hos barnmorskan och vi inte hör hans hjärta! Vad skulle jag göra med alla dessa tankar,hur skulle jag hantera alla dessa drömmar,när allt rasar ihop. Jag valde att vara förberedd på att det värsta kan hända. Det låter säkert jättekonstigt för många av er, men det var säkert en försvarsmekanism som utlöstes hos mig.Men det har även funnits ljusare dagar,dagar då jag har kunnat se hopp och glädje i tillvaron och även kunnat vara förväntansfull!
Det känns så konstigt att vara här inne och skriva igen. Det har hänt så otroligt mycket i mitt liv sedan mitt sista inlägg här. Det var en konstig period,väldig turbulent och känslosam. Om att den efterlängtade graviditeten skulle kännas så här hade jag ingen aning om. Det fanns så många dagar fyllda med räddsla och ångest. Dagar jag har knappt kunnat andas för att jag har varit så ångestfylld. Tankar om att den graviditeten också ska gå åt skogen kom smygande så fort jag börjande känna någon typ av glädje över min växande mage. Jag vågade inte bli glad! Jag vågade inte tro på att vi ska bli föräldrar! Jag lät mig inte planera inför framtiden med ett barn,för att tänk om...tänk om nästa gång vi är hos barnmorskan och vi inte hör hans hjärta! Vad skulle jag göra med alla dessa tankar,hur skulle jag hantera alla dessa drömmar,när allt rasar ihop. Jag valde att vara förberedd på att det värsta kan hända. Det låter säkert jättekonstigt för många av er, men det var säkert en försvarsmekanism som utlöstes hos mig.Men det har även funnits ljusare dagar,dagar då jag har kunnat se hopp och glädje i tillvaron och även kunnat vara förväntansfull!
Som ni förstår så har jag varit gravid och vill stolt berätta att jag har äntligen blivit mamma...ja,det stämmer,vi har blivit föräldrar till världens sötaste Aleksandar.
Här är han!
Han kom till oss den 2 oktober och gjorde oss till världens lyckligaste människor.
Ha en fin kväll nu så syns vi snart igen!